je te crains comme le diable

för det är ju alltid lättare att skriva om det som gör ont. om känslor som finns men ändå inte. om tankar som aldrig lämnar munnen av rädsla. om att aldrig någonsin komma över någon. om kyssar som inte känns. om skrik som är så höga att det ekar på hela storgatan men DU KÄNNER INGENTING. så du fortsätter att skrika. puttar bort snubben som bara vill ta dig hem men ALDRIG DRA ÅT HELVETE. om att känna sig ensammast i världen på en halvkass upplyst gata och gå i tusen jävla bitar. om att stå mitt på ett dansgolv men det går inte. att gå ut från en grind, få en kyss och sen vända sig om att gå. varför går jag alltid?

men det är ju inte bara dåligt. jag får kramar av mina bästa. vi skrattar och dansar och gråter tillsammans. vi äter trerätters och klär upp oss. sjunger till bel arabi tills klockan slår fem. tittar på skräckfilm och skriker allt vad vi kan. skrattar. vi skrattar. drinker gröna drinkar som smakar himmel. vi pratar i telefon minst fyra gånger om dagen för vi funkar inte annars. har precis lika mycket panik allaihopa. älskar er till döds. mina brudar.