je te crains comme le diable

skulle jag sagt något annorlunda? skulle jag lite klyschaktigt springa in i hans famn och fyrverkerier hade färgat himlen över oss.

fast livet är ju inte så. det finns inga lyckliga slut, för att inte låta allt för pessisistisk. det finns bara bättre slut. bättre dagar. det spelas inte känslosamma regina spektor låtar i bakgrunden medan din drömman kysser dig på tolvslaget i hamnen.

istället finns det en snötäckt grusväg. blå ögon som inte sett mycket av världen och en blyg flicka som bara står. utan att säga något alls. det är kallt och rök ringlar upp mot stjärnorna när vi andas men inte på ett romantiserat- utan bara på ett jävligt sverige-vinterland-kallt sett.

så det kanske var lika bra. istället blir jag kysst (läs: uppäten) av någon jag aldrig träffat förut. förudmjukad och fortfarande lika ensam. välkommen till life as I know it.