je te crains comme le diable

ett halvt år. "det går snabbt, jag är tillbaka på nolltid." ett halvt jävla år utan dig. du som tog tag i mina axlar när paniken höll på att äta upp mig och helt enkelt sa "nu skiter vi i äckel psykologi och går ut och röker. jag står precis brevid dig du behöver inte vara rädd".

när vi sista veckan gått till rockbaren, druckit öl och delat på en kycklingmacka. nästan ramlat ihop på torget pga skrattanfall. skrikit på felix att nu får det fan va nog och femte gången han väckt oss reste vi oss upp samtidigt och du kastade en kudde på honom. dagen efter tog vi bussen till jobbet i spöregn. delade på en cigg under ditt paraply som egentligen bara hade plats för en.

när vi gjort världens brakfrukost med ägg, majonäs, te, knäckemackor, avokado och baguetter. åt i säkert två timmar, drack te fast de kallnat för länge sen och hann ta två rökpauser mellan varven. 

vi sjöng 500 miles som alltid i bilen påväg till max. 

när vi kollade på matlagningsprogam i din soffa och du sparkade mig i ansiktet så att jag fick en fläskläpp. men jag vann på uno så det gjorde inte så mycket, payback is a bitch.

när vi satt på din stentrappa. det stod en fimpkopp där men den användes aldrig. vi blåste röken mot din grannes fönster bara för att hon va så jävla bitter och klagade på att det luktade så mycket jämt. det var något som tyngde dig och jag såg att du va ledsen. detta löste jag genom att visa klipp från magic mike, vem kan inte må bra av de tänkte jag.

när det va två dagar kvar och vi hade en avskedsfest. båda två satt på badrumsgolvet ihopsjunkna. vi hade redan gråtit så mycket att det inte fanns något kvar längre. "kan man dö av saknad?" du svarade att du inte visste.

.

x antal samtal/skypekvällar/sms och nu har det snart gått ett halvår. det är dags för dig att komma hem nu.