DIRT
rök som slingrar sig upp längst väggarna och egentligen är de ganska vidrigt när jag tänker efter. hela rummet är täckt av ett sött täcke och aska över hela bordet. halvtomma ölburkar som råkats tippa och lämnat en klibbig pöl efter sig. ingen bryr sig ändå. skrattar åt alla, med alla. lyssnar på någon värdelös musik tills någon sätter på spice girls och alla sjunger med. fyller kamerarullen med fula, klassiska dubbelhakebilder med mina bästa. tänker att jag älskar att jag inte behöver vara något annat än jag med dessa människor. jag kan säga korkade, dumma, roliga saker och ha dubbelhakor och de bryr sig inte ett skit. de tycker om mig ändå. genom röken möter jag nåns blick (hans ögon har alltid gjort mig knäsvag, som att falla pladask till marken med ansiktet före) magen vänder sig upp och ner fast på ett bra sätt och han ler. varför gör han de? sneda leenden och jag känner för mycket för att ens titta åt hans håll igen. även fast jag känner hans ögon bränna i nacken
love letters
Trackback
