je te crains comme le diable

Det är nu man skulle skiva något sånt där klysch-inlägg. Om att man röker lightcigg på en balkong och hånglar. Om att berusas av endorfiner och alkohol och om att skratta tills tårarna rinner. Om hur perfekt, fint och kristallklart allting är.
Det är en lögn. Det är inte fint. Det är inte kristallklart. Han du hånglar med vill du inte ens ha och det känns som att du ska spy efteråt. Du gjorde det för någon annan egentligen. Du berusas inte av kärlek, av glädje det är av glasen du precis hällde i dig. Vafan trodde du. Ciggen är visserligen light men du luktar bara illa efteråt och löper större risk att få cancer.
Du går ändå hem själv. Borstar tänderna själv. Somnar själv och vaknar precis lika jävla ensam.
Så. Nu har jag sagt det. Sen kan ni fortsätta att leva i er fina drömvärld där ingenting gör ont. Lycka till