je te crains comme le diable

som om jag tappat allt som var jag. drar på mig en trasig gammal hoodie och går ut i mörkret. äntligen lite jävla kyla efter all denna värme. den har dödat mig. både min ginger soul och min kreativitet. jag funkar ju bäst när de skaver lite. vilket de gör nu. 

mitt nyklippta, yviga hår klistrar sig fast längst kinden. det är de värsta jag vet. jag låter de ligga kvar. det regnar över mitt nya kvarter. jag känner mig inte lika vilsen i den här staden längre. vet inte ens om jag kan kalla den ny längre. när slutar något vara nytt? trots att den inte är så ny är det ju något som skaver ändå. vet egentligen inte om det är en någon eller en någon. orkar inte ens känna efter längre. spelar de ens någon roll? 

tänder en cigg som vanligt. skulle ju ha slutat med den skiten för längesen. vem fan bryr sig.

hösten kommer med ensamhet. men jag funkar ju bäst då. när de skaver.