je te crains comme le diable

är nästan rädd för att tänka. rädd för vad som ska komma härnäst. rädd för att gråta. rädd för att känna. önskar att jag hade gått hem den där morgonen när fåglarna kvittrade och vi delade en cigg i ditt köksfönster. önskade att dina händer aldrig hade rört min midja så som de gjorde. att jag hade slagit bort dina armar från mig en sista gång och gått därifrån. att dina ord, som antagligen bara var en lögn, aldrig lämnat din mun. aldrig yttrats. det hade varit så mycket lättare att glömma dig då. önskar att du aldrig dragit dina fingrar nedför min kind. önskar att dina läppar aldrig mött mina och att du aldrig viskat i mitt öra. 

varför kunde jag inte bara gått hem den där solskensmorgonen. det blir ju så mycket svårare nu