je te crains comme le diable

 

 

ett halvt år. "det går snabbt, jag är tillbaka på nolltid." ett halvt jävla år utan dig. du som tog tag i mina axlar när paniken höll på att äta upp mig och helt enkelt sa "nu skiter vi i äckel psykologi och går ut och röker. jag står precis brevid dig du behöver inte vara rädd".

när vi sista veckan gått till rockbaren, druckit öl och delat på en kycklingmacka. nästan ramlat ihop på torget pga skrattanfall. skrikit på felix att nu får det fan va nog och femte gången han väckt oss reste vi oss upp samtidigt och du kastade en kudde på honom. dagen efter tog vi bussen till jobbet i spöregn. delade på en cigg under ditt paraply som egentligen bara hade plats för en.

när vi gjort världens brakfrukost med ägg, majonäs, te, knäckemackor, avokado och baguetter. åt i säkert två timmar, drack te fast de kallnat för länge sen och hann ta två rökpauser mellan varven. 

vi sjöng 500 miles som alltid i bilen påväg till max. 

när vi kollade på matlagningsprogam i din soffa och du sparkade mig i ansiktet så att jag fick en fläskläpp. men jag vann på uno så det gjorde inte så mycket, payback is a bitch.

när vi satt på din stentrappa. det stod en fimpkopp där men den användes aldrig. vi blåste röken mot din grannes fönster bara för att hon va så jävla bitter och klagade på att det luktade så mycket jämt. det var något som tyngde dig och jag såg att du va ledsen. detta löste jag genom att visa klipp från magic mike, vem kan inte må bra av de tänkte jag.

när det va två dagar kvar och vi hade en avskedsfest. båda två satt på badrumsgolvet ihopsjunkna. vi hade redan gråtit så mycket att det inte fanns något kvar längre. "kan man dö av saknad?" du svarade att du inte visste.

.

x antal samtal/skypekvällar/sms och nu har det snart gått ett halvår. det är dags för dig att komma hem nu. 

det finns ingenting som gör mig så glad som när hon tar sin lilla hand i mitt ansikte, klappar mig på kinden och frågar om jag är ledsen. nej säger jag, bara trött. hon klappar mig på axeln och viskar sov nine och fnissar lite. underbara jävla unge

rök som slingrar sig upp längst väggarna och egentligen är de ganska vidrigt när jag tänker efter. hela rummet är täckt av ett sött täcke och aska över hela bordet. halvtomma ölburkar som råkats tippa och lämnat en klibbig pöl efter sig. ingen bryr sig ändå. skrattar åt alla, med alla. lyssnar på någon värdelös musik tills någon sätter på spice girls och alla sjunger med. fyller kamerarullen med fula, klassiska dubbelhakebilder med mina bästa. tänker att jag älskar att jag inte behöver vara något annat än jag med dessa människor. jag kan säga korkade, dumma, roliga saker och ha dubbelhakor och de bryr sig inte ett skit. de tycker om mig ändå. genom röken möter jag nåns blick (hans ögon har alltid gjort mig knäsvag, som att falla pladask till marken med ansiktet före) magen vänder sig upp och ner fast på ett bra sätt och han ler. varför gör han de? sneda leenden och jag känner för mycket för att ens titta åt hans håll igen. även fast jag känner hans ögon bränna i nacken

 

det känns som att jag är ensam bland vänner.

allt va så fint förr.

det var stjärnklara nätter.

lovikavantar som tätt höll i varandra.

det var eldstäder och skratt.

det va gråt också men det var mest bra. det gjorde inte ont.

det var pulkaåkning när vi sprang genom den becksvarta skogen för att slänga oss i en snödriva och ligga kvar där ett tag.

det var garageuppfarter där hemligheter som aldrig sagts högt delades.

det var vattenpipor med äpple banan och ros-smak. den sistnämnda smakade skit.

det var karnival, karuseller och sockervadd.

det var konserter och vi sjöng och vi skrek och vi skrattade.

sen får vi inte glömma hemmafesterna där rödvin spilldes på väggar och nya vänskapsband knöts.

det var tonnårsgråt på nyårsafton och brustna hjärtan.

det var håkankvällar med te och pepparkakor.

hustak och solsken.

festivalbakis och skinkost.

det var kedjerökning och bästa klasskompisarna på vår standard bänk där vi hatade allt som gick att hata.

.

jag visste ingenting. inte att jag skulle skiljas från de jag tyckte om mest. att han jag ville ha mest av allt skulle titta åt ett annat håll. att även mina föräldrar blir gamla och går sönder. att man faktiskt måste ta vara på tiden innan det är försent. innan sprickorna.