je te crains comme le diable

du stal min värdighet. det lilla självförtroende jag byggt upp som tog så förbannat lång tid tog du ifrån mig. du tog ifrån mig det enda som gjort mig uppriktigt lycklig och hånskrattade i mitt ansikte medan du höll på.

lite så känns det. det är lite därför jag inte riktigt vill se dig nu. inte riktigt vill träffa dig överhuvudtaget. inte ens höra ditt fula jävla namn.

det är så mycket som händer nu. umgås med min andra familj och känner mig så överdrivet vuxen samtidigt som hjärtat är femton igen.

om något bara kunde hända nu. något som jag vill för en gångs skull.

 

så fint att jag dör

för jag har de bästa vid min sida. de bästa syskon i hela vida världen och mina vänner. mina idioter till vänner som jag älskar högst på jorden även fast ni är riktigt pain in the ass ibland. men det är därför jag tycker om er. vi är lika dysfunktionella och förstörda allihopa och jag älskar er för de. för att vi skrattar högst av alla och kan prata om precis exakt vad som helst utan att skämmas.

vad skulle jag vara utan er

för ikväll gråter jag till håkan som förr. för hur skulle jag kunna hålla tillbaka tårarna. totalt sönderknullad i huvet DU FÖRSTÖR MIG. 

men det blir bättre såhär. vill bara bli lämnad ifred. trodde aldrig att jag skulle säga det. trots att mitt hjärta slår fyrdubbla slag när jag tänker på dig så blir det bättre. om du bara kunde lämna mig ifred nu.