je te crains comme le diable

för när jag va liten och svart var han den enda som hade själ nog att förstå. den bästa envägskommunikationen jag haft i hela mitt liv var när jag satt där på mitt sovrumsgolv. tröck hörlurarna så hårt in i örongångarna som jag bara kunde. andades eat me, drink me och räknade dagarna tills jag faktiskt skulle få andas in mer än bara en knakig cd skiva.

den 15 december 2007 fick jag uppleva musikens ganska magiska värld för allra första gången. jag såg en av de stora män som format mig till den jag är. idag spelar han i sverige igen och jag är inte där. mitt hjärta.