CRAWLING UNDER MY SKIN
"och jag förstår inte varför du är med om så mycket elände. så mycket ont. när du är så fruktansvärt jävla bra. när du, även fast du är skit full och att sorgen äter upp dig inifrån, vill höra på hur mycket jag saknar honom och fan det gör så ont. att även fast livet pissar på dig varje sekund har du ändå ork att bry dig om mig. du är fantastisk. m. jag säger det nästan aldrig. men nu vet du.
.
smyger ut på balkongen och röker marlboro fresh (som min dröm man också gör fuckfuckfuck) och jag tänker på hur stort universum är. hur äckligt patetiskt liten jag är. hur fina ni är som sitter där och skakar av att kylan tränger in i era vener för fan vad kallt det är nu för tiden. ni sitter där och jag säger ingenting. universum och allt sånt. allt.
.
på morgonen ler jag och nu är det lov. alkohol och skola är ingen bra idé fast det är skitsamma egentligen. för nu sitter jag här lika hjärtlös som vanligt. för han tittar inte ens åt mitt håll. inte ens en gnutta. inte ens i ögonvrån."
"så när du ringde mig med lite skrovlig röst den kvällen tvekade jag inte en sekund på att vända cykeln och vingla tillbaka i samma riktning. (faktum är att jag hade gråtit hela skolavslutningskvällen pga saknad till dig fast det vet ingen.) när jag slängde ifrån mig cykeln på marken och lät min tygväska träffa marken och du sprang mot mig. jag grät och du grät och jag kunde inte förstå varför jag ens tvekat på oss från första början. du bad mig ringa dagen efter och så skulle vi ses. jag ringde aldrig och vi sågs aldrig. varför?"
.
"när ens bästa vän berättar att hon försökt ta livet av sig. när hon gång på gång kommer med nya sår på armarna för att det inte finns plats kvar på benen längre. även fast du förklarar att fan du måste ringa nästa gång och hon lovar så står hon där. centimetrar ifrån dig och såret är fortfarande blodigt. du ser ångern i hennes ögon och mest av allt vill du bara krama henne och stryka bort all smärta i hela världen. men du kan inte. det finns ingenting du kan göra som lappar ihop henne. så. istället skrattar du med henne. låtsas som ingenting och fortsätter att springa varv efter varv. passar bollar till varandra fast du egentligen bara vill gråta och skrika för odugligheten du känner aldrig kommer bli bra. du kommer fortsätta riva sönder dina armar och sluta andas då hon skriver ett sms där det står förlåt. för du vet exakt vad hon gjort och du kan inte fixa det. du kan inte täppa igen hennes sönderskärda porer eller torka hennes tårar. de är fastetsade på hennes hud och det finns inte ett jävla någe du kan göra.
du kommer fortsätta gråta på ditt rum och få hjärtklappning varje gång hon inte kommer på träningen. i oro om att hon inte kommer stå där igen. centimetrar ifrån dig. i oro över att du aldrig mer kommer få skratta med henne. att du aldrig mer kommer få krama henne och viska du är bäst och jag älskar dig så himla mycket i hennes öra. aldrig mer se hennes ögon tåras och höra henne viska förlåt tillbaka.
det. det är den värsta känslan jag nånsin upplevt. inga brustna kärlekshjärtan i världen överträffar det."
love letters
Postat av: sis
<3
Trackback
