je te crains comme le diable

.

.

på morgonen ler jag och nu är det lov. alkohol och skola är ingen bra idé fast det är skitsamma egentligen. för nu sitter jag här lika hjärtlös som vanligt. för han tittar inte ens åt mitt håll. inte ens en gnutta. inte ens i ögonvrån."

"så när du ringde mig med lite skrovlig röst den kvällen tvekade jag inte en sekund på att vända cykeln och vingla tillbaka i samma riktning. (faktum är att jag hade gråtit hela skolavslutningskvällen pga saknad till dig fast det vet ingen.) när jag slängde ifrån mig cykeln på marken och lät min tygväska träffa marken och du sprang mot mig. jag grät och du grät och jag kunde inte förstå varför jag ens tvekat på oss från första början. du bad mig ringa dagen efter och så skulle vi ses. jag ringde aldrig och vi sågs aldrig. varför?"

.

"när ens bästa vän berättar att hon försökt ta livet av sig. när hon gång på gång kommer med nya sår på armarna för att det inte finns plats kvar på benen längre. även fast du förklarar att fan du måste ringa nästa gång och hon lovar så står hon där. centimetrar ifrån dig och såret är fortfarande blodigt. du ser ångern i hennes ögon och mest av allt vill du bara krama henne och stryka bort all smärta i hela världen. men du kan inte. det finns ingenting du kan göra som lappar ihop henne. så. istället skrattar du med henne. låtsas som ingenting och fortsätter att springa varv efter varv. passar bollar till varandra fast du egentligen bara vill gråta och skrika för odugligheten du känner aldrig kommer bli bra. du kommer fortsätta riva sönder dina armar och sluta andas då hon skriver ett sms där det står förlåt. för du vet exakt vad hon gjort och du kan inte fixa det. du kan inte täppa igen hennes sönderskärda porer eller torka hennes tårar. de är fastetsade på hennes hud och det finns inte ett jävla någe du kan göra.

- sitta vid ett jättelikt köksbord i ett kallt hus. äta sockerkakssmet direkt ur skålen och skratta felfritt.

- fulsjunga i bilen till "värdelös" av björn rosenström med min bror. han må ha några bokstavskombinationer men ack så fin han är.

- höra pappas skratt.

- chaite, pepparkakor och näsdukar. vi analyserar håkans texter och gråter helt öppet för att sen skratta lika ärligt.

- sitta på ett berg och ångeströka. skrika är det här allt för vi hade det så himla bra egentligen. redan innan. du, jag och filmkvällar.

- att bekymmerlöst springa efter en boll. känna att jag faktiskt kan åstakomma något riktigt jävla bra och somna leendes.

det kan låta konstigt men jag saknar faktiskt stunderna jag satt på toalettgolvet med hjärtat i handen. hellre känna någonting än ingenting alls.